Familjen

Vissa tillfällen blir jag helt less på dem, och längtar tills jag kan flytta hemifrån. Andra gånger, som nu, känns det jättesvårt att lämna dem. Att starta ett eget liv, delvis utanför familjen. Det känns som om jag lämnar den ofullständig, som om det kommer att fattas en pusselbit när jag åker. En skruv i maskineriet. Och hur väl kan maskinen funka då? Inte så att jag tror att det kommer att braka, men ändå, efter 19 år känns det som om jag behövs och det kommer att bli svårt att släppa taget. Man säger att föräldrar måste släppa taget om sina barn när de håller på att växa upp. Jag säger tvärt om, jag måste släppa taget om min familj och lita på att min egen förmåga att hålla mig flytande, och att de "överlever" utan mig. Det är svårt. Det låter lätt men nejnej, det är jäkligt svårt.

“What is family? They were the people who claimed you. In good, in bad, in parts or in whole, they were the ones who showed up, who stayed in there, regardless. It wasn't just about blood relations or shared chromosomes, but something wider, bigger. We had many families over time. Our family of origin, the family we created, and the groups you moved through while all of this was happening: friends, lovers, sometimes even strangers. None of them perfect, and we couldn't expect them to be. You can't make any one person your world. The trick was to take what each could give you and build your world from it.” 
― Sarah Dessen, Lock and Key